Mitt liv med en rullstol/ Att krypa
Jag såg Myror hur dem lever men ändå var jag liten och förstog inte var jag hamnade i livet?????????????????
MINA HÄNDER BLEV SOM MINA FÖTTER.
Barnvagnen använde jag för ute bruket men hemma kröp jag då vuxna kunde inte ta ut mig som en vanligt barn
för att de tyckte att jag var tung och bäras och där bodde jag som sagt folk var dumma mot handikappade och det var svårt gå ut med en handikappat barn...............
De snackade svilda ord mot min familj.
De sa stackare hon borde dö och det var bättre än leva så här sättet,värst är hon EN TJEJ................
Hela tiden hörde min familj såna ord ibland sa de framför mig men jag var liten,förstog inget..............
När någon av min familj gick ut då fick jag en leksak.
En dag köpte min syster flera kläningar till mig då hade vi en gäst hemma hos oss,när min syster vissade upp dem då sa hon VARFÖR KÖPTE DU SÅ FINA KLÄNINGAR TILL HENNE;HON KAN INTE GÅ EJ........................
och man kan inte se dem när hon kryper................sälj dem till mig ....jag har en dötter som kan gåååå...........
Då bråkade min syster med henne men där får inte barn bråka med vuxna ändå bryrde inte min syster om det.
Man måste ha respekt till vuxna men inte till hanikappade???????????????????????????
Ritade med två händer samtidet
Jag kan måla med olja färg, två händer samtidet i en sekund
Jag ritade med två händer samtidet i en sekund
Jag kan rita och måla samtidet med två händer
Jag älskar dig mamma
Mitt liv med en rullstol/ Att bli förlamad
Det handlar om mitt liv. Det är helt sann saga när man säger sitt namn då känns inte lätt att säga sanningen som det är faktisk då tänkte jag att ge inte min riktiga namn.
Jag vill berätta om mitt liv i ett handikappad tjej i annat asiatisk land där ser dem på mig som halv människa.
Ja det är sant så kallade dem mig.
Det var 1976 som jag föddes i en rik familj och och hade allt i livet, lycka och en stor snäll familj som alla önskade sig. Vi hade jätte stor vill med sju rum.
På den där tiden kommer inte jag ihåg någonting för att jag var ett litet barn som bara lekte och förstod ingenting av det här livet.
Men tre år och halvt år gick så blev jag sjuk och fick hög feber. Då vände lyckan mot mig. Mitt öde blev svart Ja jag blev fel behandling. Läkarna missförstod min sjukdom som var en vanlig förkylning med hög feber och de drog min ryggs vatten så de sa att om de drogs min vattens rygg då blev jag bra istället att bli bra blev jag förlama i hela min kropp och det var mitt huvud som jag kunde röra.
Jag fick behaglig i sex månader varje dag. Min mamma tog hand om mig.
Tack vare henne som jag fick kraften i hela min kropp, men jag miste mina ben....Ja...kunde inte gå längre.
Tack vare min mamma som blev jätte trött med mig.Jag saknar dig mamma.
Hon är död nu, men älskar henne för alltid.......
Välkommen till min nya blogg!
tills nu vågade jag inte att säga saningen i alla dessa år men nu vill jag avbryta tystnaden och säga till er alla så man måste våga bara lite,tycker jag.
Jag är en handikappad kvinna som hade varit med mycket hårt liv och jag har kämpat så mycket i livet och tack lov jag lever nu oc har familj.Jag kommer och brätta allt ifrån början.Allt konst som ni ser här gjord av mig.
vill läsa min saga så bara kom in i min blogg.
